Jag måste andas i det tomrum som blev över efter dig.
Jag kommer få leva utan den blicken som får mig ur balans.
Den värsta stunden i livet, var när du gick och allt blev förlorat.
Det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is.
När det blir varma sommardagar, kom ihåg mig då.
11 juni 2010
♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar