♥

Jag måste andas i det tomrum som blev över efter dig.
Jag kommer få leva utan den blicken som får mig ur balans.

Den värsta stunden i livet, var när du gick och allt blev förlorat.
Det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is.
När det blir varma sommardagar, kom ihåg mig då.

♥

"This is the way you left me, I'm not pretending. No hope, no love, no glory, no happy ending."

Har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Han är borta nu. Borta, fan.

♥

För 3 månader sen så smsade vi nästan varje dag i en vecka.
Jag trodde verkligen att någonting skulle hända, men jag trodde fel.
Jag ville verkligen bli din vän, vad som helst bara för att komma nära dig.
Men det har fortfarande inte hänt. Jag önskar att du kunde se hur jag mår.
Hur dåligt jag mår över dig. Du betyder så mycket för mig.

Även om vi inte är vänner, även om vi inte ens känner varandra.
Jag tror inte någon förstår hur jag känner när det gäller dig.
Ingen kan förstå hur jag kan ha känslor för någon jag inte känner.
Jag fattar knappt själv.

Snart slutar han. Just de orden fyller mina ögon med tårar.
Jag vet inte vart han tar vägen, bara att han stannar i Karlstad.
Kanske träffar jag honom på stan, kanske träffar jag honom någon annanstans.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag förstår knappt orden.
Jag vill inte förstå dom. Fast verkligen hinner ikapp mig.
Han slutar verkligen snart. Nästa vecka för att vara exakt..
5 dagar, 23 timmar, 6 minuter, 7 sekunder.
Kommer förmodligen bli de sämsta dagarna i mitt liv.

För exakt 3 månader sen smsade vi. Jag saknar varenda ord du skrev.
Jag saknar dina smileysar, jag saknar dina svar, dina frågor. Allting.
Jag vill spola tillbaka tiden, och skriva annorlunda.
För vem vet då kanske vi hade känt varandra..
Men klockan tickar på som vanligt, och jag inser nu.
Det går inte att ändra det som redan hänt.

♥

7, siffran får mig nästan att må illa.
Imorgon kommer jag må illa av siffran 6.
FAN!
Förlåt för att jag skriver dessa texter, men jag behöver skriva av mig någonstans.
Eftersom jag inte kan prata om det med någon.
Bloggen har blivit som en dagbok, jag skriver vad jag gör, och sedan skriver jag dikter när allt är som värst.

Jag känner mig trasig, så extremt trasig.
En del av mig börjar lossna och nästa vecka kommer biten lossna helt.
Jag klarar inte det här.

"Fly away, and please take away the pain"

♥

Juni, sommar, lov, 9:an, skolavslutning.
Bara jag hör orden brister något inuti mig.
När jag är ensam och läser orden, börjar tårarna rinna direkt.
Jag kommer sakna dig så fruktansvärt mycket.
9 dagar, sen är det slut.

It's true, life would smile for you?

Why do I keep loving him?
The truth is because he is worth loving...no matter how much it may hurt and doesn't make sense to others.

♥

Kärlek är när du inte vill sova för att verklighet är bättre än fantasi.
Tjej träffar kille, kille faller för tjej, och dom lever lyckliga i alla sina dagar.
Men vad händer när det inte är fallet, om hjärtan blir krossade?
Om det bara va enkelt, kanske det inte skulle göra såhär ont?

Jag hade allt planerat, hela åttan, jag skulle ta tag i mitt liv, och ta tag i skolan för att kunna bli det jag vill bli. Jag visste vad jag ville, och så skulle det va.
Men sen såg jag honom igen, hela sommaren hade gått. Jag brukar verkligen inte haka upp mig på någon kille, men nu var det så. Att ta tag i skolan är ju ganska glömt.
Men mitt liv har blivit bättre. Jag har honom i mitt liv nu.
Men snart är han borta. Det kommer bli tomt, så fruktansvärt tomt.
Jag vet inte hur jag ska klara mig, OM jag kommer klara mig.
Jag har underbara vänner som stöttar, men det är inte samma sak. Att inte se honom.
Att inte höra hans röst, det gör ont redan nu. När han bara är borta några dagar.
Men efter sommaren. Då kommer jag inte höra hans röst, eller möta hans blick varje dag längre. Jag kommer må så jävla dåligt. Jag vet det redan nu.

En dag, vet jag att jag kommer kunna älska igen. Men ingen kommer någonsin kunna ta hans plats, för vad jag än gör, kommer han alltid vara den första killen jag någonsin älskat. Han kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.

♥

Att se dig igen, att möta dina bruna ögon.
Att se dig le, just mot mig.
Jag tror inte någon förstår hur lycklig jag är när jag ser dig.
Eller när jag känner din närvaro. Känner din blick.
Allt blir så självklart, när du är nära.

Men sen kommer dom andra tankarna.
Varför skulle du gilla mig?
Jag är en nobody, jag vet det och de gör alla andra också.
Det är ingenting som gör mig märkvärdig.
Jag är ingen skönhet eller så.
Om de är utsidan som räknas har jag ingen chans hos dig.
Det gör ont att veta det.

Det gör ont att höra kompisar prata om hur perfekta vi skulle va.
Det gör ont när dom säger saker som "Han saknar dig lika mycket som du saknar honom!"
Nej, han saknar inte mig, han är glad över att jag är borta.
Att han får en paus och slipper se mig.
Om han skulle sakna mig eller vad som helst, så skulle han smsat eller liknande.
Han smsar inte längre. Nu vet ni det också. Jag vill inte smsa först.
Eftersom jag alltid smsar först.

Kärlek kan vara underbart.
Men också det värsta som finns.
Mina känslor hoppar varje dag. Ena dagen är det bäst.
Andra dagen är det sämst.
Jag vill fortfarande komma över dig, men jag vet inte om jag vill plåga mig själv.
För jag har provat det förut. Jag vill inte gå igenom det igen.

♥

Tårar fortsätter falla.
Bilden på dig.
Det finns ingen vackrare. När jag såg bilden kände jag hålet i mitt bröst.
Jag saknar dig, mer än ord kan beskriva.
Varje dag utan dig svider. Jag vill hem. Jag vill vara nära dig igen.
Mitt hjärta är halvt och det blir bara helt när jag ser dig igen.
Nästa vecka, förhoppningsvis.
Även om du inte känner samma som jag, så kommer jag aldrig släppa mina känslor för dig.
Jag har provat, men det går inte. Du är obeskrivlig.
Ti Amo